Vi är för eleverna, inte mot privata skolor, del 1

När de privata skolorna en gång började etablera sig runt om i vårt land (i.o.m. friskolereformen 1992) så var det framförallt i områden där det saknades verksamheter över huvudtaget, där de pedagogiska alternativen var obefintliga eller där den kommunala verksamheten var nedläggningshotad. Pionjärerna var ofta idealister och mycket seriösa entreprenörer (ofta drevs verksamheterna i olika former av kooperativ). Många av dessa privata förskolor, grundskolor och gymnasieskolor är alltjämt verksamma, de utgör nu ofta självklara, berikande beståndsdelar i vårt skolväsende och samhälle.

Men idag ser många gånger etablerandet av privata skolor ut på ett helt annat sätt - privatiseringsvågen leder mot något som närmast ser ut som ett kaos. Som socialdemokrat är man nu beredd att instämma med Jan Guillou;
”En hel del privatpersoner hoppas berika sig på det galna systemet och ideologiska extremister eller religiösa knäppgökar får fritt fram att drilla barn i odemokrati.”

Idag finner vi framförallt tre orsaker till vad som driver fram privatisering av kommunala skolor och i vissa fall nyetableringar: 1. vinstintressen 2. religiösa särintressen 3. ideologiska intressen.
Det som är tydligast och enklast att se är vinstintressen. Hur ska ”skolbolagen” göra för att gå med vinst (för det är ju varje bolag måste)? Jo de affärsdrivande skolledarna vet att skattebetalarna måste stå för kostnaderna, betala lika mycket för varje skolelev. Vins­ten uppstår då genom besparingar, lönesänkningar eller så kallade rationaliseringar.
Något som bl.a. visar sig i ansökningarna av privatiserad gymnasieundervisning i Stockholmsområdet - den ska koncentreras till samhällsvetenskapliga, naturvetenskapliga och estetiska program (trots att de utbildningslinjerna redan är överbefolkade) en tydlig form av ”rationalisering”! Dock föga samhällsnyttigt!

Ett nu aktuellt och tydligt exempel på hur både ideologiska intressen och hur barn blir ett redskap för att tjäna pengar på är Tibble Gymansium i Täby. Trots att över 85% av eleverna och över 80% av lärarna ville ha skolan kvar som en kommunal skola valde den moderatstyrda kommunen att ge skolan i present till rektorn, Maj Dellström (m), som hade kampanjat för moderaterna under valrörelsen. Beslutet drevs igenom på ett kommunfullmäktigemöte som bojkottades av oppositionen. Rektor Maj Dellström råkar av en slump äga 50 procent av aktierna i det bolag som skall driva skolan i fortsättningen!

I Alliansens entusiasm att privatisera så kommer vi att få dyrare sprit och dyrare läkemedel (för så blir det i princip alltid med privatiseringar vad än marknadsfundamentalisterna säger. Så blev det när privatiseringsvågen svepte över sjuk- och tandvården samt elmarknaden, fastän det sades att det skulle bli billigare) . I sammanhanget så kanske det dock är en begränsad katastrof. Värre är det med skolväsendet, med en dyrare skola så kommer med automatik besparingarna – både i privat och kommunal skola. Något som givetvis drabbar enskilda elever och samhället på både kort och lång sikt

Vi socialdemokrater tror inte att skattebetalarna har någon lust att göra ägarna av friskolorna till miljonärer med medel som i stället borde ge våra barn en god start i livet!